Välkommen till Skattlösberg – Dan Anderssons hembygd

Här möts du av de djupa skogar, blomstrande ängar och vidsträckta vyer som inspirerade hans texter.

Följ den slingrande vägen till Luossastugan, där våra guider bjuder på en unik upplevelse med berättelser och sånger som tar dig tillbaka i tiden.

Slå dig ner på Finngammelgårdens gårdstun, där historiens vingslag känns i luften. Njut av lugnet och den vackra naturen runt omkring.

Vill du uppleva Dan Anderssons värld på riktigt? Då är Skattlösberg platsen för dig.

Vi vill sända ett stort, varmt tack till alla medverkande under årets Dan Andersson-vecka:

Alla artister – Saxdalens Manskör, Linda Norling, Dödens Gudbarn, Sandra Christiansen, Jenny Forss, Jimmy Ginsby, Jimmy Tingstedt, Håkan Hultberg, Emma Nordin/Anamea, Peter Carlsson, och alla ideella krafter (både medlemmar och icke medlemmar i föreningen) som kör grejer, bär bänkar, gräddar kolbullar, kokar kaffe, bakar, diskar, styr upp parkeringen, fixar korven, klipper gräs, röjer sly, tvättar, städar, eldar, sätter upp tält och tusen andra sysslor som behövs för att evenemangen ska bli de fina upplevelser de är.

Vi vill naturligtvis också rikta ett stor tack till alla som besöker våra evenemang. Genom att betala entré, fika och äta kolbullar hjälper ni oss bevara Finngammelgården och Luossastugan, anställa guider i Luossa varje sommar och arrangera fina evenemang under Dan Andersson-veckan. Det vore inte möjligt utan er!

Tusen, tusen tack till er alla!

Skattlösbergs bygdegille

i samarbete med

 

Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,
och om sin längtan sjöng han hela natten lång:

Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören – något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!

Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,
om de vildaste havens vila har jag drömt.
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land,
där det käraste vi kände skall bli glömt.

Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.

Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt,
redde hon med mjuka händer ömt vårt bo,
hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt,
och jag fördes bort av anden att få ro.

Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran,
och min rätta väg är hög och underbar.
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran:
’Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!’

Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder,
där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd.
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder,
mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd.

Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda,
må vi vara mil från livet innan morgonen är full!
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull.

Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga,
där i vila multna vraken och de trötta män få ro.
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
under valv där evigt unga barn av saligheten bo.

Dan Andersson
Svarta ballader 1917